Die Zeit geblieben

Publicerad 18.07.2012 kl. 17:21


I måndags hade Ida-Lina och jag en fin eftermiddag i staden. Vi kollade in Mariakyrkan, Neptunusstatyn och Rådhuset på Alexanderplatz. Sen promenerade vi upp mot det som blivit mina favorithoods, förutom vårt eget Kreuzberg och Neukölln, Vi hamnade på Brunnenstras och gick till Raja Jooseppi som galleristen på Collectiva hade tipsat mig om förra veckan. Innan dess åt vi dumplings på Weinbergweg med mindre framgång. Hur fäen är det tänkt man ska äta de där megastora dumplingsen med pinnar?!

På kvällen åkte Carla, Matto, Karin och jag till Liquidrom. Tips! Det var en fyra timmar lång upplevelse. Vi flöt runt i en stor saltvattenbassäng där det spelades klassisk musik under ytan. Hur skönt som helst var det att flyta runt där i sin egen lilla värld. Ett minus för diverse grovhånglande par dock.

Det fanns olika former av bastubad där. I den varmaste, som kallades för den finska, hålls varje jämn timme en session. Den första som hölls när vi var där hette Salz-Abrie. Dit in försvann män och kvinnor, helt sprittis. Min plan var att haka på mitt gäng men halkade efter lite. När jag kikade in i bastun och såg hur tätt, trångt, naket, svinvarmt och litet det var där inne beslutade mig tvärt för att testa utomhuspoolen. Där satt jag och njöt. Tills. Tills en tjock naken gammal man kommer ut och ställer sig så att alla säkert ska se hans penis. Jag kisade snabbt med ögonen men kunde inte riktigt låta bli att titta. Förundrades över hans sätt och hoppades på att han inte siktade in sig på att sjunka ner i vattnet bredvid mig. Men så var det ju såklart. Självklart var det hans plan.

Men sen såg jag så många nakna män och penisar att det blev vardagsmat. 23.30 när vi lämnade badet var vi som mosiga russin allihop.


Och så blev det tisdag. Karin och jag besökte också Holocaust Memorial. Innan dess satt vi i Das Stille Raum (eller nåt sånt hette det) vid Brandenburg Tor. Där kom man undan innerstadshetsen och fick i absolut tystnad tänka i lugn och ro.
Livet och folket på Weigandufer kunde inte vara bättre. Är så glad och trygg här. Men ibland är man sitt eget bästa sällskap. Därför promenerade jag ensam i väg i riktning mot sydöst igen. Det är som att jag dras ditåt.

Det började regna och jag fick lite trubbel med mitt paraply på Oranienburg Str. Det krashade i den häftiga blåsten.

Jag gick i lite affärer och ingenting blev riktigt som jag hade tänkt mig. Men bra ändå.
Halv åtta skulle jag träffa kollektivet på Oranienstr för tacos och tequila. På Görlizer Bahnhof var det
förunderligt fint.
 
Råkade på Carla och vi hittade fram till Santa Maria.
Det var bra drag på Santa Maria. På tisdagar äter man tacos och dricker tequila för en 1€ styck. Vi snackade sex. Hur länge vill man hångla och hur man upplever hångel var frågeställningar i fokus.
Som vanligt tyckte vi olika.

Sen drog vi vidare på Oranienstr. Åt mycket goda tapas i hörnet Oranienstr/Mariannenstr.
Vi drack en sista öl på Fritzcarraldo. Där spelade två killar vid bardisken mycket fin livemusik.Så njutningsfullt att det är svårt att beskriva. Jag gungade gungstol igen.

Halv fyra landade vi hemma. Idag är jag vimmelkantig, efter alla dessa berlindygn med sena nätter, god öl, bästa sällskapet, strosande i timtalet. Und zo weiter. Nu har Carla lämnat oss för lindy hop-läger i Sverige. Vi får alltså klara oss utan Charlie.

//Anna 
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
En guide en blogg om Berlin under en månad, flera skribenter och flera åsikter.

Senaste kommentarer

25.07, 20:34Görlitzer Park av Anna
21.07, 19:13Etwa nach Hause av Karin
20.07, 21:13Etwa nach Hause av Anna
20.07, 16:41Etwa nach Hause av idalina